Igår (27/7) lämnade Bengt-Göran Johansson Örjans vall och jordelivet. Bengt-Göran hann bli 85 händelserika år.
Det som fanns allra närmast hjärtat, tillsammans med familjen, var IS Halmia- Bengt-Görans Halmia. B-G började spela i Halmia som liten knatte och spelade tills han var drygt 20, då ingenjörsstudier tog över fritiden ett tag. Han var känd som en (mycket) aggressiv bollvinnare som ingjöt fruktan hos motståndare och domare. När han lagt bollskorna på hyllan inleddes en ännu längre och viktigare gärning i Idrottssällskapets tjänst. Bengt-Göran hade under sina år alla roller man kan ha i en förening: Tränare och lagledare, styrelseledamot och ordförande i fotbollssektionen, sponsorjägare (med stor framgång) projektledare för byggandet av Halmianen på Örjans vall och besjälad (och emellanåt högljudd) supporter på läktaren fram tills för några år sedan, då sjukdom kom och hindrade honom från att ta sig till sitt älskade Örjans vall och laget i hjärtat. Bengt-Göran var inte bara en eldsjäl i det organisatoriska, utan också en ständig påminnelse om vad klubbhjärta och ideellt engagemang betyder för en förening som IS Halmia. Hans glöd smittade av sig på spelare, ledare och supportrar i flera generationer, och hans engagemang satte avtryck långt utanför fotbollsplanen. För Bengt-Göran var Halmia mer än en klubb — det var en familj, en mötesplats och en livsuppgift.
Vi är många som kommer minnas hans välkomnande leende på Örjans vall, hans envetna kamp för klubbens bästa och hans stolthet över varje seger — stor som liten. Med Bengt-Göran lämnar en halmialegend jordelivet, men hans anda kommer leva kvar på Örjans vall varje gång en boll sparkas, en flagga hissas eller ett rödvitt hjärta klappar lite extra.
Vila i frid, Bengt-Göran — och tack för allt du gav oss.
Bengt-Göran efterlämnar hustru sedan nästan 60 år, Ing-Britt, två söner, sex barnbarn och två barnbarnsbarn och många rödvita minnen.
