Intervju: Leif "Kola" Bengtsson

I bristen av matchreportage i dessa tider så fortsätter vi att lyfta fram viktiga pusselbitar i Halmiabygget, både nuvarande och tidigare.

Du har funnits i föreningen i makalösa 55 år, hur började allt?
- Det stämmer att jag började i föreningen för 55 år sedan, men jag har faktiskt varit borta från föreningen i ca 10 år när jag haft andra uppdrag genom åren.
Min pappa har själv spelat i Halmia och var en stor Halmian, så jag hade inte direkt några alternativ när jag började spela fotboll som tolvåring.

Smeknamnet ”Kola”, vart kommer det ifrån?
- Det är inte helt glasklart faktiskt. Min bror Lars-Göran kallades ”Kola” och vi tror att det kommer ifrån ”Kolagården” på Örjans vall. ”Kolagården” var Halmiasupportrarnas speciella plats på Örjans vall, likt Silvergranen var HBK's. Trappstegen upp till ”Kolagården” var gjorda av kolstybb (som tidigare användes som underlag på löparbanorna runt Örjans vall), därav ”Kolagården”. Först var jag ”Lill-Kola”men när brorsan flyttade från Halmstad så blev det enbart ”Kola”.


Näst flest matcher i föreningens historia (530st), lagkapten, ungdomstränare, assisterande tränare, huvudtränare, klubbchef, ordförande. Du har verkligen hunnit med det mesta, vilka är dina största minnen från dessa år?
- Det finns massor, tex när vi 1970 mötte Nottingham Forest inför 5000 personer på Örjans vall. Eller när vi 1982 besegrade Malmö FF i kvartsfinalen i Svenska Cupen på Malmö Stadion efter straffar. Uppflyttningen till Allsvenskan 1978 efter seger i sista matchen borta mot Kristianstad. När vi ”tystade Söderstadion” och vann med 1-0 inför 18 000 personer borta mot Hammarby i det som tyvärr blev en ettårig sejour i Allsvenskan 1979. Uppflyttningen till nuvarande Division 1 södra 2012 inför storpublik på Örjans vall. Och såklart alla derbyn mot HBK genom åren, både i högsta och näst högsta serien.


Föreningen har vuxit mycket dem senaste 10-15 åren, inte minst på ungdomssidan där man skördat framgångar dem senaste åren med ungdomslandslagsspelare och kontinuerliga uppflyttningar av talanger till herrlaget. Hur ser du på framtiden för föreningen?
- Det är oerhört viktigt att fortsatt jobba hårt med ungdomsverksamheten. Föreningen behöver också sträva efter att starta upp flicklag för att fortsatt kunna hålla damlaget på en hög nivå i seriesystemet. Alternativt hitta någon form av samarbete med andra föreningar kring damverksamheten. Målet bör vara att spela elitfotboll både på herr och damsidan.


Att driva en förening idag liknar allt mer att driva företag. Även på vår nivå handlar mer och mer om ekonomi och själva verksamheten, dvs fotbollen får ibland stå åt sidan. Vad är enligt dig hemligheten i balansgången mellan ekonomin och fotbollen?
- Det är oerhört viktigt att ha en ekonomi i balans, annars kan man inte utveckla föreningen. Det är möjligt att man kan lyckas avancera något snäpp i seriesystemet ändå, men utan en ekonomi i balans så kommer bakslaget och då är risken att du får starta om med ett sämre utgångsläge än från början. Det behövs dessutom bra stöttning från näringslivet för att lyckas på resan.


Har du någon hälsning till alla Halmianer där ute?
- Ha tålamod och tappa inte gnistan! Och glöm inte att komma och titta på föreningens matcher när nuvarande restriktioner hävs.

Leif ”Kola” Bengtsson jobbar idag ideellt på Halmias Loppis, en av föreningens viktigaste inkomstkällor, inte minst i dessa tider när seniorfotbollen ligger på is. Loppisen ligger på Skyttevägen 41 och har öppet onsdag och torsdag kl 14-18 samt lördagar 10-14.
Varmt välkomna.

// Christoffer Andréasson
 

Etiketter: föreningen